Irma Holm

Ni undrar säkert varför jag inte hört av mig på bloggen, men jag har i ärlighetens namn inte kännt mig bra. Ibland är livet fullt av överaskningar, både bra och dåliga, jag drabbades tyvärr av en tråkig sådan. Birgitta en av mina allra närmaste vänner har gått bort, hon är så otroligt saknad av mig, och jag känner mig fortfarande chockad över att detta hänt.  Livet går ändå vidare och nu känner jag mig redo att blogga igen.

En av sommarens stora händelser var när ett 10-tal av oss blev bjudna ut till Ekerö/Färingsö, till en av de som arbetar här. Hon har en jättefin häst, men jag har alltid haft en enorm respekt för dessa, men just den här individen visade sig vara mycket trevlig och jag kände mig inte det minsta rädd för honom. Soltero är en Spansk kille på nio år och han visade sig vara otroligt snäll, och han tom åt godis ur handen på mig, så försiktigt. Soltero fick gå lös bland oss, och då och då kom han för att få en liten godisbit medan vi andra satt och hade en härlig stund i solen. Eftermiddagen gick väldigt fort men vi hann med att fika och vi hade en härlig utsikt av Mälaren framför oss.
Vägen ut till detta stall gick förbi Drottningholms slott och andra vackra vyer, och för mig var det fantastiskt att bara sitta och njuta av utsikten. Detta var faktiskt den enda utflykten jag gjorde på hela sommaren så jag njöt så mycket jag bara kunde. En dag som denna glömmer man bara inte.

På kortet ser ni Vilhelm, hästen Soltero med sin matte Katarina, jag Irma och sist ser vi Banafscheh.

Tala om vädret känns lite onödigt, det har ju under sommaren varit mer eller mindre vackert, men nu är hösten här och vi ska snart ställa om klockan till vintertid. Vi har här på huset haft två stora fester och jag deltog på båda. Den ena var kräftfesten, men vackert dukat bord och massor av god mat. Vi har även haft surströmmingsfest, och jag åt på tok för mycket och fick lida för det resten av kvällen, men höjdpunkten var efterrätten. Vi bjöds på någonting som heter panna cotta, och jag som aldrig ätit detta förut är mycket tacksam för att ha fått möjlighet att prova detta, för oj vad det var gott.

Häromdagen var jag och min kontakperson och handlade i närbutiken, jag behövde fylla på mina förråd lite med frukt och godis. I butiken möttes vi av någonting som jag aldrig sett förut, det var gula lökar så stora som ”fotbollar”, vi skrattade gott och var tvugna att ta ett kort.

Jag har fått många hälsningar från er som läser mina inlägg och det är så väldigt trevligt, och tack snälla ni.

Hösthälsningar från Irma