Irma Holm

Den 17:e spelade vi bingo som vanligt och jag vann en härlig liten knubbig ängel. Hon är så söt och trind i både kinder och kropp. Man tycker ju att man inte har någon plats för saker längre, men det finns alltid någon liten yta att ställa saker på trots allt, det är bara fråga om att vilja.

När jag låg och vilade efter maten på torsdagen knackade det plötsligt på dörren och in stiger min goda vän Birgitta. Jag hade helt förträngt att vi hade bokat om dag från vår vanliga fredag, vad snopen jag blev. Vi hade som vanligt en härlig stund ihop, men jag kände mig lite dum att jag helt förträngt detta.

Den 20:e blev jag minsann 96 år, och jag blev firad . . . vi hade köpt en härlig vit choklad och hallonmousse tårta. Jag hade velat ha en toscakaka med, men det var inte säsong för det tydligen, trots att vi försökte på två olika ställen.

Julen passerade med både julpyssel och julbak. Vi drack glögg och hade mingel, och på julafton serverades vi ett härligt julbord, jag åt på tok för mycket, men önskade jag hade kunnat få ner lite till. Julen kom att vara lugn och fridfull, precis lagom.
När jag var liten sådär i 9-års åldern åkte vi alltid till landet och firade jul. På den tiden åkte man tåg till Uppsala och sen buss och slutligen fick man gå en ganska så bra bit fram till stugan. Här firade min far och jag tillsammans med min styvmor och hennes föräldrar härliga jular ihop. På morgonen åkte man alltid till julottan med släde, och man fick först ta sig till en samlingspunkt och där invänta greven som skulle åka först till kyrkan med sin släde. Man minns snö och facklor som brann och bjällerkransar som sjöng om vår ankomst till Rasbo kyrka, som ligger öster om Uppsala. Vid kyrkan fanns det stallar att ställa in hästarna i och sen fick vi gå in i kyrkan och delta på julottan. Denna jul minns jag att jag fick min första docka, hon hette Ingrid och var mycket söt. Min kusin sydde sen vackra kläder till henne. På den här tiden hade vi inga överdådiga julbord, och inte heller någon Kalle.

Den 29:e kom Ann, Erik och Molly och hälsade på. Ann hade hjälpt mig med att köpa ny ansiktskräm, en kräm som jag använt sedan 1980. Jag inbillar mig att den är riktigt bra, så jag vill absolut inte sluta med den. Höjdpunkten på dagen var annars när jag fick ett så fint kort på Molly som jag nu har stående i mitt fönster, hon absolut helt underbart söt.
Vår arbetsterapeut kom tillbaka efter 3 veckors semster i Peru, och hade så mycket intressant att berätta och jag hoppas verkligen jag får möjlighet att höra mer vid något annat tillfälle.