Irma Holm

Hej igen!
Jag beslutade mig för att ta några dagars uppehåll från bloggen, men nu är jag tillbaka igen.
Vecka 42 började med att vi hade yoga på måndagen. Vi utövar den sittande, de flesta kommer ändå ner sittandes i sina rullstolar, så det känns naturligt att vi har det på detta vis. Jag tror de flesta vet vad yoga är, men undrar om alla vet hur arbetsamt det faktiskt är. Vi jobbar mycket med vår djupandning, man mår riktigt bra utav det. På kvällen upptäckte jag att min klocka inte längre satt på min arm och trots stort pådrag och mycket letande så hittades den inte. Jag misstänkte att jag kanske kunde ha tappat den vid yogan, men den lokalen var stängd för dagen så jag fick vänta till morgondagen för att kunna utöka letandet.
På tisdagen hjälpte vår vice verksamhetschef mig att sätta upp anslag i hissen om min klocka, det letades nere i yogalokalen, men klockan fortsatte med att vara försvunnen. Dagen muntrades upp lite när min son Mats kom på besök och vi fick sitta och prata en stund, mycket om god mat. Tyvärr blev sen vår minnesträning inställd och jag som verkligen ser fram mot dessa tillfällen sörjde detta.
Onsdagen trogen var det bingo och denna gång var vi 4st som deltog, och det fanns 4 vinster att fördela. Det är alltid lika spännande när hjulet snurrar och man hoppas att ens nummer ska komma upp.
När torsdagen kom fick vi vår minnesträning och det är ju så roligt, jag är helt enkelt barnsligt förtjust i denna aktivitet. Vi brukar få en mängd frågor och när vi gått igenom alla, går vi tillbaka och ser om vi minns vad svaret var. Idag var en man med från vår avdelning som är otroligt allmänbildad och kan svara på nästa allt oavsett område det frågas på.
Fredagen kom och då är det dags att duscha och jag blir alltid lite däven efteråt. Turen kom sen till mig, och min klocka hittades. Den hade kilat in sig under mitt nattuksbord. Armbandet hade gått sönder, men förhoppningsvis kan min kontaktperson laga det åt mig. Min väninna Birgitta dök upp och hon hade köpt en ny handväska/ryggsäck som verkade mycket smart. Vi satt och pratade en lång stund och hade det väldigt trevligt ihop som alltid.
På lördagen fick jag besök av Molly och hennes far Erik. Molly har blivit så lång, det går så fort för dem att växa, blir inte barnen långa överlag nuförtiden? De tittade in på väg till Kungliga Tennishallen där de skulle titta på tennis. Jag gick sen ner för att se en film, men pga. tekniska problem fick vi alla gå hem till oss igen, tyvärr vägrade filmen starta.

Vecka 43
Måndagen började med att jag fick besök av vår verksamhetschef Veronika, vi pratade en stund om bloggen. Denna måndag var det yoga igen och tycker det är så roligt, man skulle kunna tro att man blir trött av denna aktivitet, men det gör i alla fall inte jag. Det är dock inte helt lätt man ska bl.a. fokusera på en viss punkt, i tanken är allt lätt men i handling går ju inte allt.
Min son Mats kom sen på tisdagen och han hann bara sätta sig i soffan så kom vår arbetsterapeut och erbjöd minnesträning. Det kom flera andra från olika avdelningar och även några anhöriga. Vi hade verkligen en härlig stund och alla var så duktiga.
Denna onsdag var det anhörighetsmöte. Då bjuds alla anhöriga in för lite information och sen efteråt bjuds det på mat eller fika på våra avdelningar. Denna onsdag var det alltså vår tur, men jag kände mig inte alls pigg utan stannade hemma hos mig Det hade bakats en väldigt god kaka, den åt jag mer än gärna upp.
Torsdagar kommer ju numera Henrik till oss och pratar om film. Denna dag hade vi Ingrid Bergman som samtalsämne. Vi har faktiskt väldigt roligt och trevligt och pratar om vad vi minns och tittar på filmklipp. Ingrid Bergman var bl.a. med i en film som heter Glasljus som jag sett förut, men även en hel del andra filmer som är sevärda.
Denna vecka avslutades med att vi gick över till vintertid, -gud så tråkigt med vintertid. Det värsta var att det malde i mitt huvud hela kvällen och natten att jag måste ställa om klockorna, och tur för mig kom nattpersonalen och var behjälpliga med att se till att jag somna in gott och slapp oroa mig, utan klockorna blev så fint omställda. Tusen tack!
Visst kan man vara larvig ibland.