Veckan som varit, v36, har varit väldigt omväxlande.
Den stora behållningen idag måndag var nog middagen som serverades, denna rätt är i all sin ekelhet väldigt god, löksoppa.
Tisdagen kom och i almanackan stod det att det är den 3 september, tänk vi är redan inne i första höstmånaden, men jag tror vi alla uppskattar att både solen och värmen har stannat en litet tag till. Min son Mats kom strax efter lunch och då hade vi minnesträning tillsammans med vår arbetsterapeut ute på balkongen. Vi var en trogen skara som slöt upp och hade precis lika roligt som alla andra gånger, även om idag blev lite extra härligt när vi fick njuta av det vackra vädret också. Det var fler anhöriga med och alla uppskattade detta mycket.
Under onsdagen pratades det mest om det stora besöket, av den store mannen från väst. Det var väl ingen som missade att USA:s president Obama var här på besök.
Jag var nere på aktiviteten och spelade bingo på förmiddagen och idag kom jag hem med en flaska hårschampo, mycket bra vinst, användbar och luktade friskt. Efter lunchen började jag må ganska dåligt, och det tog mig hela eftermiddagen och en bit in på kvällen innan illamåendet la sig och jag fick tillbaka rosorna på kinderna. Jag hade planerat att gå och handla lite frukt med min kontaktperson men hon fick klara inköpet på egen hand, men det gick ju bra det med, även om jag gärna varit med.
Torsdag och sedvanlig balansgymnastik, det är så stimulerande att få träna lite. På eftermiddagen kom Henrik från Studiefrämjandet och talade om Hasse Ekman. Det är så roligt att tala om gamla tider och se vad man själv minns, sen kommer det många från hela huset och man får träffa många andra som bor här och prata lite med dem.
Fredagen flöt på som vanligt, dusch och sen kom min underbara väninna Birgitta på besök.
Under helgen var det bowling, och Mats kom och hälsade på tillsammans med sin fru och med sig hade de lite tidningar som jag kunde läsa, sen kom även Ann och Molly. På söndagseftermiddagen visades det en härlig gammal film med många Svenska skådespelare som vi alla uppskattade att titta på.
Den 10 september var här, och Mats kom åter på besök. Han hade ett ärende ut i köket och då passade jag på att vara lite ouppmärksam när jag skulle sätta mig i min rullstol och vips låg jag på golvet. Jag får nog erkänna att det var en upplevelse jag kunde vara utan, och jag mådde inte alls bra efteråt. Tyvärr fick jag tom äta min middag inne på rummet. Sjukgymnasten var förbi och tittade till mig och jag fick en korsett jag skulle använda som stöd.
På onsdagen var det bingo, men när jag kom ner blev jag avrådd att deltaga då jag nog skulle trötta ut mig, utan det var bättre att jag sparade på mina krafter till eftermiddagen när jag planerat att gå att rösta i Kyrkovalet. Jag tyckte det var ett klokt råd och lydde snällt, och då jag redan hade ganska ont gick jag och lade mig en stund istället.
På torsdagen planerades det fika och diktläsning på balkongen och det ville jag inte missa. Det blev en riktigt trevlig stund även om jag inte är någon stor fantast av dikter, men stunden avslutades med några riktigt kluriga gåtor, och sådant gillar jag verkligen. På kvällen började det göra mer ont i ryggen och när jag vaknade på fredagsmorgonen fungerade det inte alls att kliva upp ur sängen och jag fick skjuta upp min dusch. Kändes verkligen dumt när min kontaktperson jobbade och allt, men vi får helt enkelt ta det vid ett senare tillfälle. Nästa punkt på dagens agenda blev att ringa återbud till Birgitta, men jag kände att det inte skulle gå att ta emot besök idag. Till lunch fick jag tom hjälp att äta min mat, men det gick helt enkelt inte att sitta upp, och ligga och äta är ingen lätt match visade det sig, men det ska ju vara en första gång för allt 
På lördagen fick jag besök av min son Erik, som hade köpt en ny cykel och var nu ut och luftade den lite på gatorna. Resterande av dagen spenderade jag med att ligga och må dåligt. På söndagen blev jag tvungen att åka in till Karolinska sjukhuset och röntga, det gick helt enkelt inte längre så jag fick offra mig på att åka ambulans genom Solnas gator, och det visade sig finnas ganska många gropar på väg till KS och det får en knappast att må bättre. Väl på sjukhuset kom Ann och Agnes och mötte upp och det gjorde ju det hela lite bättre trots allt. Efter att ha träffat läkaren skulle jag beställa transport hem, och det visade sig vara minst 2 timmars kö för att få en liggande transport hem. Tja det är ju ett sätt att spendera söndag kväll, och när jag kom hem vid 23.30-tiden var jag helt slut, men naturligtvis gick det inte att somna. Tyvärr har jag slagit upp en gammal skada i ryggen, men nu vet jag ju i alla fall vad som gör ont.
Hoppas nu veckan som kommer kan bli lite mer positiv.