Hej igen!
Den här veckan har jag haft många människor på besök!
Av en slump nästan alla på en gång!
På lördagen kom min väninna Marianne på besök. Vi har känt varandra i 50 år!
Det ni!
Efter en liten stund kom även Ann, Erik och Molly. Efter ytterligare en liten stund kom även Agnes och Johan! Det var fullt hus hos mig! Så härligt!
Dagen innan hade jag även besök av min rara väninna Birgitta. Tänk att hon kommer så troget till mig. Så snällt av henne!
Men jag går händelserna lite i förväg såklart.
På fredagen hade vi Sitt-Yoga som vanligt. Vi har bland annat en övning där man, hur skall jag beskriva…, ja man sätter ihop fingrarna på motsvarande hand emot varandra en efter en.
Samtidigt så säger man, antingen tyst inom sig eller högt – Sa-Ta-Na-Ma.
Det är mycket lugnande. Jag gör faktiskt den övningen varje dag. Det känns rofyllt.
Vår Yoga-instruktör Roger Hegg är en sympatisk och intressant person.
Filmvisning var det både på lördagen och söndagen. Det är alltid kul!
På bingon vann jag en flytande tvål. Den kom väl till pass! Tänk att jag är så barnsligt förtjust i olika sorters spel. Både på datorn, iPad och andra mer traditionella spelformer.
Och icke att förglömma, frågesport. I helgen blir det med tema ”Svenska händelser”.
Jag tänker ofta på mina medboende här på Björkgården. Hur de har det och hur de mår.
Man kommer ju varandra rätt nära när man bor såhär. Både på gott och ont såklart.
Vissa av mina medboende verkar inte må så bra och det påverkar givetvis oss alla.
Vad jag saknar är alla aktiviteter vi hade tidigare. Ja, det saknar jag väldigt mycket.
Då kunde jag gå ner ibland både på förmiddagen och eftermiddagen till terapin.
Fortsätt gärna och skriv och berätta om ni tror att skyddsänglar finns! Det är ett område
som intresserar mig mycket. Vill du, så får du gärna berätta vad som hänt.
Oh, har jag berättat att ischiasen är borta? Så härligt att slippa värken!
Idag har min kontaktperson varit och handlat lite smått och gott åt mig. Vilken service man får! Speciellt förtjust såhär års är jag i clementiner. De skall ju vara nyttiga också.
Det var allt för idag!
Hälsar er
Irma
Hej Irma!
Min mamma berättade om dig och din blogg som hon läst om i Året runt, så här är jag nu och läser. Tack för att du delar med dig av dina tankar och upplevelser om din vardag! Jag har arbetat på äldreboende och tycker det är mycket intressant att läsa om dina upplevelser. Jag hoppas du fortsätter skriva och önskar dig en fortsatt fin torsdag.
Vänliga hälsningar
Karin
Hej,Irma.Har precis idag läst om dig i tidningen ”Året Runt”
Naturligtvis ville jag gå in och läsa din blogg.
Mycket trevlig tycker jag att den är.
Jag är en kvinna på 63 år,och min mamma är 97 år,så ni är nästan
lika gamla.Jag har också en egen blogg sedan 2 år tillbaks.
Önskar dig en fin kväll.
Mvh:Hallandskusten.
Hej Irma!
Vad roligt att du får hjälp med denna dagbok. Jag läste den också i veckans Året Runt. Själv har jag inte varit in på någon blogg tidigare.
För den delen inte heller på twitter, som Carl Bidlt verkar vara mycket
aktiv på.
Du verkar ha många aktiviteter. Själv jobbar jag på en Röda Kors-kupa några gånger i månaden. Det är också roligt då man träffar mycket folk
och gör en insats. Vänliga hälsningar Elisabeth i Glada Hudik
Hej Irma -vad kul att du bloggar, det blir liksom en dagbok för dig och dina nära. 95 år är en respektabel ålder, men på bilden i Året Runt är du inte en dag äldre än 75! Jag fyllde 65 nyligen, och slutade nyligen min tjänst som polis efter 30 år. Solna påminner mig om tiden på polisskolan. Ja, åren går, och det bästa är att det inte händer bara mig, utan alla! Och livet blir vad man gör det till! Jag hoppas du fortsätter ha trevligt med bloggandet, och att du får en skön vår och sommar!
Vänligen
Cherstin i Skåne
Hei! Leste om deg i Året runt og fant bloggen din. Så bra! Hilsen Eva i Tromsø i Norge
Hejsan!
Jag tror att det finns skyddsänglar. Det grundar sig på en upplevelse jag hade för ca 36 år sedan.
Jag var på väg med bil till mitt arbete. Som vanligt körde jag med ganska hög hastighet för att inte komma för sent. Jag bodde på landet och vägarna var kantade med skog. Helt plötsligt, strax före en tvär kurva, tvärbromsade jag. Till synes helt utan anledning. Jag kunde omöjligt ha sett vad som fanns mitt i vägen precis där kurvan slutade. Där stod en älgtjur. Hade jag inte bromsat så hade det varit mos av både mig och älgen.
Jag har ofta funderat över vad det var som gjorde att jag bromsade. Det måste finnas skyddsänglar. Vad skulle det annars ha varit?
Jag är mycket tacksam över att jag bromsade den gången. Förstås!
Vänliga hälsningar
Birgitta