Irma Holm

Hej!

Oh, det första jag vill berätta är att Olivia, mitt barnbarns-barn var här med Mats
i veckan på besök. Så roligt! Olivia är så söt och rar.

Precis när jag sitter och blir intervjuad för bloggen nu, så kommer Ann med exotisk
choklad som hon köpt på flygplatsen! Hon vet att jag tycker mycket om just den
sortens choklad. Så omtänksamt av henne.

I veckan talade jag länge med Lars i telefonen, en av mina tre söner.
Vi har så trevliga samtal. Ser framemot att få träffa honom snart igen.

Ja, jag har verkligen tur som har en sådan härlig familj.

I veckan skulle jag hämta ut ett paket på Ica Skogsbacken som jag beställt på postorder.
Tidigare har det levererats av personal direkt till mitt rum. Mycket bekvämt.

Det skulle snart visa sig att det var tur att det inte var så denna gång.
Jag fick sällskap av en flicka i aktivitetsgruppen att gå dit. Själva promenaden
dit och hem var så skön (fast jag använder rullstol förstås utomhus).

Vi tittade runt i Filmstadens nya bostadskvarter. Jag hade inte sett hur fint där faktiskt är.
Själva Ica-besöket var bara det en trevlig händelse. Så fin affär! Hit kommer jag gärna igen
och handlar. Vi köpte en glass och åt i det fina vädret.

När vi gick hem så sa min medföljare ”Titta, titta Irma!” och pekar på vägen.
Jag ser ingenting. ”Jo, jo titta”. Då ser jag en ödla mitt på vägen. Där ligger den helt blixtstilla.
Den var inte stor, men inte särskilt liten heller.
Flickan tycker att den nog ligger bättre uppe i gräset och går dit för att lyfta bort den.
Vips! Så tappade den svansen!
Svansen låg sedan på gatan och levde sitt eget liv ett tag. Ungefär som en kråmandes mask.
Spännande!

När vi kom hem igen så fick jag information utskriven från internet
om ödlors beteende. Tydligen kan de tappa svansen vid fysisk kontakt med fiende.

Den här utflykten var inte lång i meter räknat, men betydelsefull för mig.

I morgon blir det surströmmings-kalas här på Björkgården.
Jag riktigt längtar och håller tummarna för att vädret blir fint!

Hälsar er
Irma